FI SV EN

Beväringstjänsten - en stor förändring i en ung människas liv

13.1.2017 13.23 | Publicerad på svenska 24.1.2017 kl. 14.54
Pressmeddelande
Beväringstjänsten - en stor förändring i en ung människas liv

Att inleda beväringstjänsten kan för många ungdomar innebära en stor förändring. Den sociala omgivningen och verksamhetskulturen kan skilja sig mycket från de förhållanden som de unga har vant sig vid i det civila. Inom armén inledde ca 10 000 rekryter sin tjänstgöring den 2 januari. Av dem är knappt 300 kvinnor, som utför frivillig militärtjänst.

I fråga om att anpassa sig till miljön och verksamhetskulturen är de första tjänstgöringsveckorna viktiga. Utbildningen är dynamisk och den psykiska och fysiska ansträngningen ökar gradvis. Under de första dagarna bekantar sig beväringarna med vardagen i armén och lär sig rutinerna. Utbildningen börjar omedelbart, men alla saker lärs ut grundligt, och ingen förväntas kunna någonting vid tjänstgöringens början. Först lär sig rekryterna bl.a. hur man beter sig, t.ex. hur man hälsar på eller tilltalar förmännen. Under vapen- och skjututbildningen övar man sig i vapenhantering och de första skjutningarna äger även de rum redan under de första veckorna.

Foto: Morgon- och kvällsrutinerna är en del av arméns vardag.

Förutom att aktivt följa med utbildningen är det i början av tjänstgöringen också viktigt att lära känna sina tjänstgöringskamrater. I ett senare skede av tjänstgöringen, då de sociala relationerna har intensifierats, klarar man lättare av många fysiskt och mentalt tunga situationer, då man får stöd av sina tjänstgöringskamrater.

Beväringarnas erfarenheter av de första tjänstgöringsveckorna

Rekryterna Kim Andersson och Tomi Honkaniemi från Helsingfors inledde sin tjänstgöring i januari vid 1. Jägarkompaniet vid Gardesjägarregementet. Inför inryckningen kände sig Andersson spänd, men på ett positivt sätt. Första gången, då Andersson började tänka på den förestående inryckningen, var då uppbådsbrevet damp ner i postlådan. Honkaniemi ryckte in med gott humör och tog ingen onödig stress av saken. För honom var det storebrors inryckning, som för första gången fick honom att tänka på sin egen beväringstjänst.

- Den första dagen kändes en aning förvirrande. Fastän vi fick veta vad som skulle hända under dagens lopp, var det förvirrande att vi inte t.ex. kände till platserna eller avstånden mellan dem. Eller vad sakerna egentligen betydde, eftersom allt var nytt, berättar Andersson.

Då vi talar om saker som de har lärt sig under de första veckorna, svarar båda rekryterna med ett leende, att de i alla fall har lärt sig att "jäpittää", (militär slang, = sitta i givakt). Dessutom stod vapenhantering och skytte på programmet. Såväl Andersson som Honkaniemi har förberett sig på att tjänstgöra den längsta tjänstgöringstiden, dvs. 347 dygn.

– Min målsättning är att komma in till Underofficersskolan och kanske t.o.m. till Reservofficersskolan, berättar Honkaniemi.

Undersergeant Joona Salminen blev färdig med utbildningen vid Underofficersskolan före jul och hans chefsperiod har precis börjat: - Chefsperioden har kommit bra igång och vi har en bra pluton, tycker Salminen. Då Salminen tänker tillbaka på sin egen inryckning, säger han att han upplevde den som svår, eftersom förändringen, jämfört med det man var van vid i det civila, var så stor. Till de nya rekryterna vill Salminen skicka följande hälsningar:

- Kom ihåg att god samhörighetsanda löser många problem och genom att göra saker tillsammans går allt lättare.

På bilden från vänster rekryt Honkaniemi, undersergeant Salminen och rekryt Andersson

Stöd finns att få under tjänstgöringen

Utgångsläget inför beväringstjänsten kan variera mycket från beväring till beväring, men försvarsmakten har som mål att erbjuda var och en sådana tjänstgöringsförhållanden, som gör det möjligt att utföra beväringstjänsten utan att behöva oroa sig. Förutom att truppförbandens regionala placering har stor betydelse i fråga om att upprätthålla beredskapen, möjliggör den regionala placeringen också att de värnpliktiga kan tjänstgöra i en garnison som är belägen nära hemorten. Syftet med detta är att tjänstgöringen sålunda förorsakar så litet som möjligt störningar för rekrytens sociala omgivning och hans anhöriga. De värnpliktiga som rycker in vid Gardesjägarregementet kommer vanligtvis från huvudstadsregionen och Nyland. Av dem som ryckte in den 2 januari kommer exempelvis drygt 90 % från dessa områden.

Socialkuratorn vid Gardesjägarregementet, Jarmo Österlund, berättar att beväringarna kan få stöd från många olika håll. Personalen vid garnisonens hälsostation erbjuder stöd då det gäller fysiska problem, men de kan också hjälpa beväringar, som har psykologiska problem. Truppförbandets socialkuratorer sköter beväringarnas sociala och ekonomiska ärenden, men de kan också ge råd i fråga om psykologiska frågor. Militärpastorn ger andligt stöd, men kan också erbjuda hjälp som gäller utmaningar i fråga om att orka. Dessutom har personalen vid enheterna, beväringscheferna och beväringskommittén sin egen roll och för de unga finns det också olika stödtelefoner.

- Socialkuratorerna deltar i verksamheten på inryckningsdagen och vi håller genast under den första veckan lektioner för alla rekryter. Under lektionerna berättar vi om de olika stödalternativen. Då rekryterna tar kontakt reagerar vi mycket snabbt, antingen samma eller senast följande dag. Beredskapen i fråga om detta är alltså hög, säger Österlund.

Stödpersonalen bildar ett nätverk, som samarbetar intensivt och samarbetet sträcker sig också utanför truppförbandet. Socialkuratorerna samarbetar bl.a. med närområdenas städer och kommuner. De deltar t.ex. som truppförbandets representanter i det arbete som Helsingfors stads arbetsgrupp för vägledning och stödnätverk för unga utför. Också beväringarnas personliga stödnätverk har stor betydelse för en god start på tjänstgöringen. Under sina lektioner påminner socialkuratorerna beväringarna om att det lönar sig att ta väl hand om relationerna till de anhöriga och vänner också under tjänstgöringen. Ifall det dyker upp problem erbjuder socialkuratorerna sin hjälp även till familjemedlemmar eller flick- eller pojkvänner. Exempelvis i fråga om relationsproblem kan rekrytens flick-/pojkvän kallas till garnisonen för att diskutera med rekryten och socialkuratorn.