Det självständiga Finlands luftvärn med hög prestationsförmåga firar sin 100-åriga bana

Det självständiga Finlands luftvärn fyller 100 år i år. Under årtiondena har luftvärnet utvecklats för att besvara lufthotet. Luftvärnet som grundar sig på avvärjningsförmågan hos det flerskiktade robot- och projektilluftvärnet, den nätverkade ledningen av luftförsvaret samt den kunniga personalen och beväringarna är idag ett vapenslag med mycket hög prestationsförmåga.

Luftvärnsvapenslagets verksamhet anses ha fått sin början 1.7.1925 då den första enheten som gav luftvärnsutbildning Ilmapuolustuskomennuskunta (Luftförsvarskommandot) grundades på Sveaborg. Upprättandet skedde med aktivt stöd av jägaröverstelöjtnant Väinö Valve som verkade som kommendör för kustartilleriet.  

Det första luftvärnsbatteriet etablerades 18.6.1926 med kapten Åke Törnroos som chef.  Batteriet utrustades med två ryska 76 ItK/14 PK (Putilov)-kanoner som tagits loss från pansartåg. Med de här kanonerna genomfördes den fösta artilleribaserade skjutningen mot luftmål 16.9.1927 på Västersvartö på Sveaborg. Från den här tiden har man färdats en lång väg fram till nuläget hos luftvärnet. 

Luftvärnets huvuduppgift är att avvärja anfall från luften såväl mot Försvarsmaktens styrkor och objekt som mot kritiska objekt i samhället. Denna utmaning mötte vapenslaget genast då vinterkriget bröt ut 30.11.1939 då Sovjetunionen inledde bombningarna av vårt hemland. Betydelsen av behovet av luftvärn framstod tydligt under hela vinter- och fortsättningskriget där speciellt skyddet av huvudstadsregionen från Sovjetunionens storbombningar i februari 1944 utgjorde en betydande avvärjningsseger med tanke på Finlands självständighet.   

Vårt luftvärn har som helhet under decennier konsekvent utvecklats för att besvara hot från luften på bästa möjliga sätt. Skyddet av hemfronten och speciellt huvudstadsregionen under vinter- och fortsättningskrigen samt övergången till robotluftvärn under kalla kriget har utgjort milstolpar. 

Hotbilden har förändrats under åren, och såsom vi kan se i kriget i Ukraina, utvecklats till ett väsentligt militärt hot. Under vapenslagets första årtionden baserade sig vår avvärjningsförmåga på artillerimateriel. I slutet av 1970-talet övergick man till roboteran genom upphandling av de första luftvärnsrobotarna till Finland. Tanken om ett skiktat luftvärn uppstod där olika typer av lufthot kan besvaras med olika vapensystem.  

Nuförtiden består skiktningen av flera olika ammunitionssystem (23 mm och 35 pjäser) och robotsystem såsom luftvärnsrobotsystemen NASAMS (ITO12), Crotale (ITO90), ASRAD-R (ITO05), RBS70 (ITO05M) ja Stinger (ITO15). Skiktningen i robotluftvärnet kompletteras med upphandling av robotsystemet David’s Sling med höghöjdsbekämpningsförmåga.  Tankemodellen om ett skiktat luftvärn utgör styrkan i Finlands luftvärn.  

Det moderna lufthotet är mycket varierande som man inte kan bekämpa med endast ett vapensystem. Det här har vi fått märka också i kriget i Ukraina. Det behövs radarer för att upptäcka mål, robotsystem för att avvärja flygplan och helikoptrar på olika höjd samt projektilluftvärn för att avvärja fjärrstyrda luftfarkoster och kryssningsrobotar. Det är nödvändigt att utveckla luftvärnet så att man täckande kan besvara hot från luften. För tillfället utvecklas luftvärnet förutom med höghöjdvärnsförmågan genom att fortsätta utvecklingen av avvärjningsförmågan av fjärrstyrda luftfarkoster.    

 
Det skiktade finländska luftförsvaret och den friktionsfria samverkan mellan luftvärnet och Flygvapnet fungerar utmärkt. Den skiktade avvärjningsförmågan säkras av den finländska integrerade ledningsmodellen i luftförsvaret som producerar en utmärkt lägesbild mot lufthot för alla försvarsgrenar och luftvärnstrupper. Här har vi mycket att ge också för våra internationella partner.  

Vårt 100-åriga luftvärn är slagkraftigt och framtiden ser ljus ut. I dag är det finländska luftvärnet ett mångsidigt och modernt vapenslag under utveckling med god förmåga att besvara hot och också ett vapenslag som erbjuder intressanta och utmanande uppgifter för våra värnpliktiga. Behovet av luftvärn för försvaret av vårt hemland är en obestridlig lärdom av kriget i Ukraina.

  
Luftvärnsinspektör överste Mano-Mikael Nokelainen.