”Armétiden kan vara banbrytande" – läs Nooras tankar om tjänsten

Dagen då tjänstgöringen inleds glöms säkert inte. En varm måndag i juli köade jag med hundratals andra rekryter för att få utrustning från rustförrådet i Vekaranjärvi. Stämningen var spänd och förväntansfull. Först när jag hade på mig en terränggrön tjänsteuniform förstod jag verkligen att arméåret höll på att börja.

Jag är kommunikationsbeväring Noora Särkkä och utför frivillig militärtjänst för kvinnor i specialuppgifter vid Arméstaben. Som kommunikationsbeväring har jag fått öva på både fotografering och grafisk planering samt utveckla mig själv som skribent. Under tjänstgöringens första dagar hade jag dock ingen aning om vad de kommande månaderna skulle innehålla.

När jag inledde min frivilliga militärtjänst visste jag inte vad jag ville göra inom armén. Jag hade tänkt på en befattning som sjukvårdsman men jag var öppen för allt. Jag visste dock att jag inte ville gå en underofficers- eller reservofficerskurs. Redan innan tjänstgöringen började stötte jag på förvirring i anslutning till detta. Många tyckte att det var konstigt att jag ville avlägga militärtjänst, men att jag inte ville ha ledarutbildning. Det allmänna antagandet verkade vara att när jag frivilligt åker in skulle jag vilja gå så långt som möjligt och tjänstgöra så länge som möjligt. För mig stämde det inte och pressen utifrån fick mig att känna mig osäker ibland.

Varför sökte jag till tjänsten om jag inte hade ledarutbildning som mål? Att jag ansökte till frivillig militärtjänst för kvinnor var ett resultat av många år av funderande. Jag upplevde att en frivillig militärtjänst skulle vara den rätta lösningen för mig. Jag hade sett flera av mina manliga vänner fullgöra militärtjänst och jag tänkte att om de också gör det så varför skulle inte jag? Tjänstgöringen erbjöd en möjlighet att tillbringa ett mellanår från studierna, lära mig nytt och uppleva något som jag inte skulle uppleva någon annanstans. För mig var det också viktigt att få vara en del av Försvarsmakten och vid behov göra min del inom Finlands försvar. För att ansöka till tjänstgöring behövs alltså inte större skäl än viljan att fullgöra militärtjänst. Det var därför jag sökte och åkte in till armén.

Jag har inte en sekund ångrat att jag åkte. Jag har fått nya vänner och lärt mig och upplevt mycket, precis som jag hoppades. Efter att jag hade hört om specialuppgifterna under rekryteringsperioden började också min egen plats inom armén gestaltas. Uppgiften som kommunikationsbeväring verkade passa just mig, eftersom jag skulle kunna utnyttja mina egna styrkor. Detta visade sig vara sant och tjänstgöringstiden har varit givande just på grund av specialuppgiften. Utöver att fullgöra tjänstgöringen får jag värdefull kompetens i specialuppgifter inom kommunikation som jag kan och tänker utnyttja även i det civila livet.

Det har funnits dagar då dessa ”frivilliga morgnar” har känts tunga, men det hör till saken. Även om jag själv har valt mina morgnar väntar jag ändå på att bli utskriven. Under tjänstgöringen har jag kunnat fundera på mitt eget civila liv och vad jag vill göra efter tjänstgöringen. På ett visst sätt har tjänstgöringen stärkt min egen väg och min syn på mig själv. Även om armén fortfarande känns lika fint som i juli förväntar jag mig att jag efter utskrivningen kan förverkliga de drömmar och framtidsplaner som uppkommit under tjänstgöringen.

Frivillig militärtjänst för kvinnor innebär inte automatiskt en uppåtgående ledarutbildning som pågår i ett år. Det är helt ok att söka till tjänstgöring även om man inte vet hur man vill utföra den. Man behöver inte vara en toppidrottare eller kunna allt sedan tidigare. Det räcker att man är motiverad, är beredd att göra sitt bästa och vet vart man är på väg. Med rätt attityd klarar man sig långt i tjänstgöringen. Jag uppmuntrar alla som har funderat på att söka sig till frivillig militärtjänst för kvinnor att modigt söka. Armétiden kan vara banbrytande och i bästa fall ger tjänstgöringen många, i synnerhet nya perspektiv och stigar in i framtiden. 

Kommunikationsbeväringen Noora Särkkä är en 19-årig student från Villmanstrand. Hon fullgör frivillig militärtjänst för kvinnor vid arméstaben i S:t Michel. Efter tjänstgöringen har Noora planer på att söka sig till studier inom skrivande och journalistik.

Ansökan till frivillig militärtjänst för kvinnor upphör den 15 januari. Läs mer om tjänstgöringen här.