Den totala eldanvändningen vid Armén utgör en prestationsduglig helhet
Den totala eldanvändningen vid Armén utgör en helhet som består av samverkan mellan de olika vapenslagen och där också eldanvändningen hos marinen och flygvapnet samt allierade integreras. Prestationsförmågorna i den totala eldanvändningen har utvecklats långsiktigt under flera år.
Med total eldanvändning påverkar man fienden inom ett önskat område med samtidig användning av flera olika prestationsförmågor och skapar förutsättningar för en lyckad strid genom att förorsaka fienden så stora förluster att anfallet stoppas.
Genom spärrning styrs fienden till önskad plats och stoppas eller fördröjs genom att förorsaka fienden förluster. Med spärrning skyddar man också den egna verksamheten och inverkar indirekt på angriparens stridsplan.
Genom att stoppa fienden och styra fienden till en lämplig punkt i terrängen, kan man med pansarvärnsvapen förstöra fiendens stridsvagnar och pansarfordon effektivt.
Med artilleriets indirekta eld stöder man de stridande trupperna genom att vid behov koncentrera all tillgänglig eld till samma mål. Med artilleribekämpning förlamas fiendens eldenheter. Genom en på förhand planerad och förberedd målbestämning säkras en effektiv användning av indirekt eld. Med ett täckande spanings- och eldledningsnät skapas en lägesbild som stöd för ledningen.
Längre och effektivare
Artillerisystemet utgör helheten av eldanvändningen där fältartilleriet, raketartilleriet och granatkasteriet ingår.
Med artilleriets eldanvändning förhindras att fiendens styrka växer sig för stark. Detta sker genom att orsaka fiendens trupper förluster djupt inpå området, genom att förlama ledningen och underhållet samt genom att förstöra långskjutande artilleri och nyckelmål. Målet med utvecklingen av artillerisystemet är att öka skjutavstånden och effektiviteten hos ammunitionen. Med lång räckvidd kan man skydda de egna eldenheterna från fiendens inverkan.
Längre skottvidder har särskilt under de senaste åren förutsatt utveckling av den tunga raketartilleripjäsen, tunga pansarhaubitsen, eldledningen, ammunitionen samt ledningen och eldkontrollen.
Genom att uppdatera de tunga raketartilleripjäserna förbättras pjäsernas lavett, vapendel och eldkontroll. Raketartilleripjäserna byggs också om så att de motsvarar nya. Uppdateringen säkrar pjäsernas användbarhet och prestationsförmåga långt in på 2050-talet samt möjliggör användningen av framtida ammunition och internationell förenlighet hos nyttolaster. De tunga raketartilleripjäsernas förmåga till långskjutande eldanvändning har också effektiviserats med upphandlingar av yttäckande och punktmålsverkande GMLRS AW- och UNITARY-ammunition och GMLRS ER-ammunition.
De tunga 155 mm pansarhaubitsarna (K9) har förbättrat artilleriets stridsuthållighet i och med bepansringen. Haubitsarna som har god terrängrörlighet och snabb eldförmåga möjliggör truppstöd med lång räckvidd och över ett stort område. I Finland har pansarhaubitsarna konstaterats vara driftssäkra och man har utmärkta erfarenheter av dem både från beväringsutbildningen och skjutningar.
Effektiviseringen av produktionen av tung ammunition har flerdubblat produktionskapaciteten jämfört med nivån före kriget i Ukraina. En ökad inhemsk produktion förbättrar den militära försörjningsberedskapen. För Armén har också nuterande BONUS-artillerigranater införskaffats som ökar effektiviteten mot bepansrad fiende. Med långskjutande skott kan fältartilleriets räckvidd hos 155 mm materiel ökas ända upp till 40 kilometer.
Träffsäkrare och snabbare
Att förlama fiendens eldanvändningssystem är en av artilleriets viktigaste uppgifter och med detta skyddar man egna trupper och säkrar att funktionsförmågan bevaras, samt möjliggör egna lyckade operationer. Med de nya artilleriradarapparaterna lokaliseras fiendens eldgivande eldenheter och med apparaterna leds också den egna elden mot eldenheterna.
Radarn uppmäter granater och raketer som observerats i luften, och utifrån deras ballistiska bana uträknas projektilernas utgångs- och målpunkt. Sedan skickas informationen om fiendens eldställningar som eldkommandon till eldenheten för artilleribekämpning och läggs också till lägesbilden som observationer av fienden. Radarn styr den egna eldenhetens eld till det lokaliserade målet.
Artilleriradarn är en flerfunktionsradar med vilken man samtidigt övervakar luftrummet och radarn förmår förutom artilleribekämpningen också lokalisera flygplan och fjärrstyrda luftfarkoster vilket också förbättrar truppens egenskydd. Utbildningen för beväringar om artilleriradarapparaterna har inletts vid Karelska brigaden och de första radarmanskapen blir färdiga med utbildningen under det här året.
Arméns miniluftfarkoster som anskaffats för spanings-, övervaknings-, och målanvisningsuppgifter effektiviserar eldledningsverksamheten och spaningen från luften.
De inhemska MPL15-mållokaliseringsenheterna som används för eldledning, spaning och eldställningarnas mätningsverksamhet uppdateras och mer av enhetens nyare version MPL24 anskaffas. Enheternas värmekameror och laseravståndsmätare byts ut mot bättre, och med programuppdatering möjliggörs nya mätningsfunktioner. Också annan eldledningsutrustning såsom eldledningskikare och handriktcirklar som används för riktningsmätning förnyas.
Eldkontrollsystemet uppdateras som bäst. I fortsättningen möjliggörs att eldkommandon skickas till och emottas av allierade digitalt.
Ledningssystemet görs internationellt interoperatibelt vilket i framtiden möjliggör distribuering av en gemensam lägesbild och även andra tjänster som ledning tillsammans med allierade förutsätter.
Arméns nya pansarvärnsrobotar SR- och 2000 LR innebär en betydande förstärkning av Arméns pansarvärnsförmåga och kompletterar avvärjningsförmågan på medellång och lång distans.
SR-pansarvärnsroboten är främst utvecklad mot tunga stridsvagnar men lämpar sig också för förstöring av pansarskyttefordon och lättare fordon samt vapennästen. Pansarvärnsrobot 2000 LR2 kan förstöra stridsvagnar utan visuell kontakt. Båda robotarna är försedda med dubbel konladdning vilket möjliggör penetration även på stridsvagnar som är skyddade med reaktiv bepansring.
Armén har upprätthållit sin starka förmåga att använda stridsvagnsminor. Spärrarna ökar terrängens naturliga hindrande effekt och de har alltid ett samband med annan verkan och truppanvändning. Med de aktuella upphandlingarna har spärrningssnabbheten förbättrats. Minborrar, universalsläpvagnar och arbetsmaskiner har upphandlats för de spärrande pionjärtrupperna. I framtiden utnyttjas ännu mer teknologi när det gäller minornas verksamhetsprinciper, fjärrstyrbarhet och lokalisering.
Den totala eldanvändningen vid Armén utgör en prestationsduglig helhet där utvecklingen fortsätter bland annat inom vapensystemens räckvidd, träffsäkerhet och rörlighet.
