Individerna bildar en fungerande krigstida trupp
Beväringarna som hemförlovas bildar en fungerande krigstida trupp – den är som en orkester, där instrumenten har sin egen betydelsefulla uppgift. Sammansättningen byggs upp i februari.
I den individcentrerade världen utgör det militära ett undantag. I slutet av utbildningens rekrytskede, som infaller i kalendern just den här tiden, har valen till specialuppgifter och ledare gjorts. Individerna övergår till utbildningsgrensskedet för att utbilda sig till sin egen krigstida uppgift och för att bilda en trupp, som med tiden överförs till reserven. För att kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt behöver truppen alla sina individer.
Ur det utbildande truppförbandets synvinkel sett är det – för att använda sig av kommersiella termer – fråga om order, produktion och överlämnande av slutprodukten. Försvarsgrenen fastställer vilka trupper som behöver produceras, regionalbyråerna beordrar vid sina uppbåd värnpliktiga till truppförbanden, som utbildar dem och överför trupper som beordrats att utgöras av dem till reserven. De civilklädda unga individerna som med kanske osäkra steg anländer till garnisonerna på tjänstgöringens inryckningsdag omvandlas till en uniformsklädd trupp med ett gemensamt mål.
Undersergeant Luokkanen bildar sin egen trupp som en del av helheten
För undersergeant Suvi Luokkanen som tjänstgör vid Kajanalands brigad var stegen coronasommaren 2020 inte osäkra. Allt sedan barnsben har hon velat göra militärtjänst och deltagit i Försvarsutbildningsföreningens och Kvinnornas Beredskapsförbunds kurser samt i frivilliguppgifter på Soldathemmet. Nu håller hon på att utbilda sig till chef för sin egen trupp, till ett av elementen i en stor sammansättning.
– På högstadiet och i gymnasiet var det klart för mig att det är hit jag vill. Kajanalands brigad var en självklarhet, jag har tyckt om att vara här och det här kändes som mitt hemregemente, konstaterar Luokkanen som är från Kajana och tjänstgör vid Granatkastarkompaniet.
I tjänstgöringens inledningsskede har många rekryter inte några mera specifika önskningar om tjänstgöringsuppgiften. Man har kanske inte funderat på saken – åtminstone inte ur den synvinkeln att man skulle kunna ha nytta av uppgiften i arbetslivet under resten av livet. Då man börjar närma sig början av utbildningsgrensskedet, är förmåga och intresse avgörande vid valet av personer till olika uppgifter. Personernas önskningar och var de blir placerade möts inte alltid, och i en fungerande orkester kan inte alla spela enbart trummor.
– Jag hade inget enhetsönskemål, men jag ville ändå inte till signalkompaniet. I Granatkastarkompaniet sökte jag till pansarfordonsplutonen vid beredskapsenheten och till kastarlinjen på underofficerskursen. Jag blev inte antagen till dem, och när man behövde någon till signallinjen, så började jag på kursen vid 2. eldställningsbatteriet. Nu då jag inleder min chefsperiod, har jag varit nöjd med att jag blev vald till signallinjen. Vi har en bra grupp och verkligen bra utbildare. Jag trivs där och känner att det här är min plats.
I rekryternas vågskål balanserar tjänstgöringstidens längd och ledarutbildningen. Med en kort tjänstgöringstid kan man inte få ledarutbildning. För Luokkanen har ledarutbildningen och tjänstgöringstiden på knappt ett år varit en självklarhet redan före tjänstgöringen. Hon kommer att ha nytta av den då hon söker arbetsplatser i det civila och i arbetslivet överhuvudtaget.
- För mig tjänade de egna cheferna som exempel i fråga om ledarskap under min egen rekrytperiod. Jag mottog kunskaper och färdigheter av dem, och i dag då jag utför min egen chefsperiod kommer jag fortfarande ihåg vad de egna undersergeanterna lärde oss och hurdana förebilder de var för oss. Så klart strävar jag efter att plocka ut goda exempel. Det finns också saker som jag inte gör som de, utan på mitt eget sätt och så som vi har blivit utbildade att göra på underofficerskursen. Ledarskap handlar om att växa hela tiden.
Planerna på vad hon ska göra efter tjänstgöringen är ännu öppna, det finns flera utbildningsalternativ som hon funderar på.
- För närvarande känns det bra att vara här och jag siktar på att bli avtalsbunden soldat, om jag på det sättet också kan börja jobba här. Jag har inte på allvar funderat på Kadettskolan. Om jag stannar kvar här som avtalsbunden soldat, så får framtiden utvisa om det ändå skulle vara värt att söka till Kadettskolan.
Edens förpliktelse funderar man på senare
Den förpliktelse och skyldighet att försvara landet med vapen när det verkligen gäller som ingår i krigsmannaeden är nödvändigtvis inte något som ungdomar går och funderar på. Och heller inte det att efter tjänstgöringen är värnplikten inte längre frivillig, utan kvinnorna är i likhet med männen värnpliktiga till utgången av det år de fyller 60 år. I stället för att diskutera den här saken med chefskompisarna har hon diskuterat det med några kompisar.
– Det är då en skyldighet och då ställer man upp, när man själv har velat komma hit – i synnerhet bland mina kvinnliga kompisar har vi funderat att om det blir fara å färde så ställer vi upp, eftersom vi har gjort den här tjänstgöringen.
– Min egen edgång var ett ögonblick som gjorde mig rörd: nu gör jag det på riktigt. Och nu känns det fint att som chef för de egna rekryterna få vara med och stå bredvid dem när de svär eden. Efter att jag blev befordrad till undersergeant har jag funderat på hur det skulle vara om jag får i uppgift att leda andra ... – på något vis känns det så gripande att jag har svurit den där eden.
Efter hemförlovningen är det ändå säkert att jag går med i reservistverksamheten. Jag är också intresserad av utbildaruppgifter på Försvarsutbildningsföreningens och Kvinnornas Beredskapsförbunds kurser.
Flera kvinnor ryms med
Frivillig militärtjänst för kvinnor ger väldigt mycket, men den tar också mycket.
– Jag uppmanar alla som är intresserade att söka sig till frivillig militärtjänst för kvinnor. Just nu lever jag den bästa tiden i mitt liv när jag är här och morgnarna verkar gå verkligen snabbt förbi. När hemförlovningsdagen kommer, kommer jag säkert att gråta en skvätt. Jag hoppas att jag kan stanna kvar här som avtalsbunden soldat.
Möjligheten att det skulle finnas ett uppbåd som riktas till alla kvinnor får henne att formulera sig noga.
– Jag upplever det så att uppbådet skulle vara bra för alla kvinnor, för då skulle man sannolikt också hitta de kvinnor som aldrig har haft en tanke på att göra värnplikt. På så sätt skulle de få information om allt man kan göra här och bli mer intresserade. Jag anser att det nog skulle finnas plats för flera av oss, fastän jag inte vet vad Försvarsmaktens resurser säger om det här.
