Försvarsmakten minns jägarnas livsverk

Finländska frivilliga bildade Kungliga Preussiska Jägarbataljonen nr 27, som deltog i första världskrigets strider som en del av Tysklands armé. Jägarna återvände till hemlandet i februari 1918. Jägarna hade en central roll som utvecklare av försvarsmakten under självständighetens första decennier. Under jägarnas ledning nådde Finlands försvar en nivå, där ett enat folk och dess utbildade reserv under vinter- och fortsättningskrigen samt Lapplandskriget kunde bevara vårt lands självständighet. Jägarna har genom sitt arbete möjliggjort den utveckling som gett upphov till vårt moderna försvar.

Utbildningen av de finländska frivilliga började i Tyskland vintern 1915. Då utbildningen inleddes bestod truppen av endast 189 finländare, men under 1915-1916 ökade styrkan till ca 950 personer. I maj 1916 fick truppen namnet Kungliga Preussiska Jägarbataljonen nr 27 och kallades Ausbildungstruppe Lockstedt efter sin förläggningsort. Utbildningsbataljonen, som hade en mångsidig sammansättning, bestod förutom av infanterienheter också av artilleri-, pionjär-, signal- och kavalleridelar. Utbildningen genomfördes enligt den tyska modellen. Utbildningen startade med grunderna i rekrytutbildning, varefter man fortsatte med att träna den enskilda soldatens mer ingående färdigheter i skytte och stridsövningar. En del av finländarna utbildades för olika grupp- och plutonchefsuppgifter. Förutom ledarutbildning betonades utbildarfärdigheter. I det utbildningssystem för finländska värnpliktiga som jägarna skapade betonade man betydelsen av praktiska övningar.

Jägarbataljon 27 upplöstes i Tyskland i februari 1918, varefter jägarna avlade faneden till Finlands lagliga regering. Följande dag började hemresan. På passagerarfartyget Arcturus och fraktfartyget Castor placerades 950 jägare. Efter isbrytaren Sampo anlände dessa fartyg till Vasa 25.2.1918 exakt tre år efter att utbildningen hade börjat i Tyskland.

Jägarnas roll som försvarsmaktens utvecklare och utbildare

Jägarofficerarna nådde under 1920-talet betydande positioner inom försvarsmakten. Jägarna bildade en central del av befälet inom det självständiga Finlands försvarmakt. Antalet jägarofficerare vid försvarsmakten, som hade fått sin utbildning i Tyskland, uppgick till ca 500 personer. Truppen hade närmast fått utbildning i att verka som plutonchefer. Den unga statens officerskår sökte i hög grad intryck från utlandet, eftersom skapandet av egna prestationsförmågor för Finlands försvar vid denna tidpunkt låg i sin linda. Allt kopierades inte som sådant, utan man lånade allmänna principer och anpassade dem enligt nationella särdrag.

Under försvarets första utvecklingsdecennier på 1920- och 1930-talen verkade ca 700 jägare på poster vid försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet som var viktiga med tanke på utbildningen av personalen och de värnpliktiga. Jägarofficerarna och soldater som fått sin utbildning vid andra krigsskolor bildade en betydande del av officerskåren då vinterkriget bröt ut 1939. Vid denna tidpunkt tjänstgjorde 1　416 kadettofficerare, vilket utgjorde endast 55 % av de finländska aktiva officerarna, fastän sammanlagt 1　775 kadettofficerare hade utexaminerats från Kadettskolan vid denna tidpunkt.

Jägarofficerarna med erfarenhet från första världskriget verkade under vinterkriget och fortsättningskriget samt i Lapplandskriget i betydande befälsuppgifter. Generallöjtnant Lennart Oesch verkade t.ex. under nästan hela vinterkriget som generalstabschef och samtidigt som stabschef vid Högkvarteret. Näsets armé kommenderades under hela vinterkriget av generallöjtnanterna Hugo Österman och Erik Heinrichs. Då vinterkriget bröt ut var kommendörerna för alla armékårer och divisioner jägare. Överste Paavo Talvela med jägarbakgrund och hans avdelningar uppnådde en av vinterkrigets viktigaste segrar i Tolvajärvi, såsom även överste Hjalmar Siilasvuo och hans trupper vid Suomussalmi, Raattevägen och Kuhmo. Generalmajor Woldemar Hägglund ledde mottistrider norr om Ladoga.

Totalt 710 jägare deltog i fortsättningskriget. Av dem tjänstgjorde 418 jägare en tid i fronttrupperna eller i fältarméns ledningsstafflar. Vid högkvarteret under fortsättningskriget verkade som överbefälhavarens närmaste underlydande fr.o.m. 1942 infanterigeneral Erik Heinrichs. Generallöjtnant Väinö Valve verkade fortfarande som kommendör för marinen och generallöjtnant Jarl Lundqvist som kommendör för flygvapnet.

Under 1920- och 1930-talet hade försvarsmakten utvecklats och beväringar, reservister och personal utbildats under jägarnas ledning.

Truppernas starka strids- och försvarsvilja utgjorde grunden för en framgångsrik strid.

Nya stridsslag

I och med första världskriget och de erfarenheter som man fått av krigföring där, etablerade sig två huvudstridsslag inom den nationella taktiken. Anfall och försvar bildade stommen för det taktiska tänkandet, som man iakttog ända fram till andra världskriget.

Under första världskriget låg tyngdpunkten på omfattande och förlustbringande försvarsstrider. Striderna på västfronten var förlustbringande och låsta. Jägarna deltog i första världskriget på Tysklands östfront. Frontlinjen var lång och striderna på östfronten var rörligare än på västfronten, även om striderna under den tid då jägarna innehade frontansvarsuppgifter var mer statiska.

Av försvarsstriderna försökte man utveckla mer rörliga stridsformer. Av denna anledning accentuerades anfallstaktiken som jägarna hämtade med sig till Finland inom den finländska krigskonsten i synnerhet under 1920 och 1930-talet. Man ville undvika nötningskrig och defensiv krigföring. Detta berodde i stor utsträckning på att man eftersträvade en minimering av materielförbrukningen och förluster av levande kraft. Tidsperiodens krigskonst och taktik präglades i och med jägarrörelsen av strävanden mot en taktik som betonade anfallsstrid och anfallsoperationer, som man trodde skulle leda fram till avgöranden, i stället för utdragna och förlustbringande försvarsstrider. Fiendens handlingsfrihet skulle bestridas genom ett hänsynslöst, rörligt och snabbt anfall. Även fördröjande strid kände man till. Man ansåg att denna stridsform bäst passade i situationer och förhållanden som en tillämpad del av anfallet eller försvaret, även om fördröjningsstriden uppnådde en position som ett separat stridsslag i den finländska taktiken först innan vinterkriget.

Jägarnas inverkan fortfarande påtaglig

Det inflytande som jägarna har haft syns på många sätt inom Finlands nuvarande försvarsmakt på 2010-talet. Jägarnas sammanhållning och frimodighet utgör fortfarande en väsentlig del av den finländska militära kulturen. Samhörighetsandan och dess centrala betydelse för verksamheten konkretiserades under vinter- och fortsättningskriget samt under Lapplandskriget i principen Man lämnar inte en kamrat. Soldaterna satte Finlands fördel framom sin egen.

Jägarfanan, det självständiga Finlands först truppförbandsfana, invigdes före jägarnas hemfärd 13.2.1918 i det nuvarande Lettland, i den heliga treenighetens kyrka (Trinitatis) i Libau. Jägarfanan följer i försvarsmaktens riksomfattande parader efter den tretungade statsflaggan. I samband med invigningen av fanan avlade jägarna som de första finländarna faneden till Finlands lagliga regering. Dagens fanedsformulär påminner fortfarande om den första faneden som avlades för hundra år sedan.

Det militära gradsystemet, de militära gradbeteckningarna och de militära uniformerna som används av försvarsmakten påminner om jägarnas insatser. Samtidigt som Jägarbataljon 27 upplöstes i Tyskland i februari 1918 befordrades många jägare till officerare och underofficerare i Finlands armé. Före hemresan till Finland måste man reda ut vilka militära grader som användes i Finland. Därför etablerade sig från första början i Finland på förslag av jägare (Hauptzugführer) Erik Jernström ett system, som grundade sig på den tjänstgöringsgrad och utbildning man hade fått i Tyskland samt på personliga meriter. Jernströms ursprungliga förslag till gradsystem förverkligades emellertid som en variant av många olika intryck, av vilka det starkaste var seden att fästa gradbeteckningen på vapenrockens krage enligt tysk praxis. Också den finländska militära uniformen har många tyska drag i fråga om såväl de militära uniformernas skärning, modeller, mönster, färger som stil. Även de hör till de intryck som jägarna förde med sig och som med åren har etablerat sig som finländska militära traditioner.

Jägarnas inflytande syns också i dag i försvarsmaktens reglementen samt i den periodindelade utbildningen av de värnpliktiga.

Överstelöjtnant Marko Palokangas
Kommendör för Kajanalands artilleriregemente
Doktor i militärvetenskaper

Hundraårsjubileet med anledning av jägarnas hemkomst i Vasa och i Helsingfors 23–26.2.2018

fre 23.2 kl.12–18 och lör 24.2 kl. 10–15 Materieluppvisning på det gamla kasernområdet

fre 23.2 kl. 19–20.30 Tysklands väpnade styrkors musikkår

Stabsmusikkorps der Bundeswehr ger en konsert i Vasa kyrka

lör 24.2 kl. 11 Paradmönstring på Salutorget

lör 24.2 kl. 12 Förbimarsch längs Vasaesplanaden i riktning mot Jägarstatyn

lör 24.2 kl. 12.30 Flyguppvisning över Södra stadsfjärden, väderreservation

mån 26.2 kl. 19–21 Stabsmusikkorps der Bundeswehr ger en konsert i Helsingfors i Tempelplatsens kyrka

Allmänheten kan följa med paradmönstringen och förbimarschen i direktsändning på Yle Arenan och på Yle Österbottens Facebook-sida.

Lär mera om evenemangen här.